En Övning Som Släpper Även Det Sökande Sinnet

Världens angelägenheter är sammanlänkade, och att undersöka och studera samhällets problem är också en del av livet. Men arbetet med att belysa sinnets ursprungliga plats rör sig i en annan riktning än att vinna mer världslig framgång. Även när du övar, om du ständigt frågar dig själv: 'Har jag blivit lyckligare, mer fokuserad, har min nivå stigit, vad har jag insett?' — gör du övningen till ännu ett mål och en ägodel.

Det betyder inte att du ska sluta öva. Snarare handlar det om att avslöja din ursprungliga plats precis som den är, utan att föra dig själv fram med medvetenheten om att du övar, och utan att sätta önskan om att nå uppvaknande före allt annat. När tanken uppstår att du har vunnit något, grip inte tag i den igen som 'jag har uppnått detta.' I samma ögonblick du upphöjer kunskap, erfarenhet eller en övningsnivå till 'jag,' rör du dig bort från din ursprungliga renhet.

I vardagen förlitar du dig på andra, försöker uppnå vissa resultat och hoppas att saker går som du vill. I stället för att tvinga ett sådant sinne att försvinna, lägg först märke till det. När förväntan och besvikelse, anknytning och urskiljande tanke uppstår, lägg inte till ännu en berättelse ovanpå dem — se dem som de är, och släpp dem.

Även att pressa dig själv att få det sökande sinnet att försvinna helt kan bli ännu en form av urskiljande tanke. Se även det faktum att detta inte är lätt, precis som det är. Håll inte fast vid tanken att din övning går bra, eller besvikelsen att den inte gör det — återvänd igen till det enda du har framför dig just nu.

Övning är inte något du gör för att nå uppvaknande — det är att belysa just det ögonblick då ett sinne som vill vinna något uppstår. När du lägger åt sidan, även för ett ögonblick, tanken 'jag övar,' avslöjar sig ditt ursprungliga, rena sinne utan något som täcker det.